siiz

I dag efter jobbet åkte jag till Edsbro och kollade på min brors barns skolavslutningar.
Det var i edsbro kyrka.
Dom va så himla fina och det verkligen lyste om dom.

Jag höll dock på å få ett skrattanfall i kyrkan pga prästen
och det hon gjord med sitt tal.. Hon råkade till och med slå till mickrofonen..
jag och syster satt och typ triggade upp varandra, haha.
Jag kolla på henne och hon fortsatte le,
då fick jag bita ihop som satan,
jag satt å skratta innombords så jag till sist satt å hoppa..
Haha, varför är det alltid så svårt i sånna där "allvarliga" situationer,
när man verkligen inte får skratta!?

A hur som, så efter ett väldigt långt tal om prästens barndom
och allt som hade med hennes simkunskaper å göra,
så fick barnen äntligen börja sjunga.
Å jag blev så himla tagen. Kyrko musiken och alla barnens sångröster,
jag fick sån lycka av å se och höra dom, jag blev så stolt och rörd...
så jag kunde inte hålla tårarna borta.
Jag har blivit så fruktansvärt blödig med åren :)





Jag är en enormt stolt faster!